Blue Valentine (2010)

Blue Valentine är en sån där film som legat på min Att Se-lista väldigt länge men aldrig kommit längre förrän nu. Jag var sugen på att se nåt lite långsammare, lite tyngre och lite Gosling. Jag börjar verkligen gilla honom!

I Blue Valentine är han långt ifrån Jacob med den photshopade kroppen i Crazy, Stupid Love eller coola stuntkillen i Drive. Det är på ett sätt ganska skönt att se honom "ful" som omväxling. Han spelar Dean, med slarvigt skägg, stora glasögon och simpelt liv. Han verkar dock trivas rätt bra med tillvaron och tycker det är rätt gött att ha ett jobb där det är ok att han dricker en burköl till frukost. Hans fru Cindy (Michelle Williams) är dock inte lika nöjd. Hon är ganska less på sin dead beat husband och önskar att han tog tag i sitt liv. Hon tycker han är lika mycket ett barn som dotter (som kanske är 4 år?) och är inte alls nöjd.

Filmen hoppar i tiden. Vi ser Dean och Cindy i nutid, i det som är en krokig väg mot ett oundvikligt uppbrott, men också Då, när de först träffades och blev förälskade, eller i det ena fallet kanske snarare bestämde sig för att vara det. Filmen har ingen flashig setting, och inte den coolaste dialogen men både Williams och Gosling är galet bra i sina roller och då behövs inget mer.

Kort sagt tyckte jag väldigt mycket om den där filmen och ångrar att jag inte sett den tidigare. Jag gillar taglinen på postern "A love story". Den väcker många frågor. Är det verkligen en kärlekshistoria? Är det inte snarare en break up story? Eller är det bara en del i kärleken? Eller är det ironiskt?

Hur som helst så är Blue Valentine är riktigt fin liten bitter kärlekskaramell och jag ger den en fyra i betyg.