- My name is Billie Joe and I'm from Gothenburg!
Ullevi, 5 juni
Att köa ett par timmar utanför Ullevi ensam (och med bakfyllefrossa) var ingen höjdare, det kan jag väl erkänna. Men in kom jag och tog utan svårigheter en plats i golden circle.
Johnossi var första förbandet. Jag kan inte säga nåt om deras spelning eftersom något var uppfuckat med ljudet och jag enbart hörde baskaggen. Den överröstade både gitarren och sången. Detta gör det helt omöjligt för mig att sätta ett betyg och jag var rätt besviken på att jag inte fick höra dem ordentligt då jag hört så mycket om dem.
Nästa förband var mycket bättre. Joan Jett and the Blackhearts var riktigt, riktigt coola! Först trodde jag de skulle gå samma ljudöde till mötes som Johnossi men det löste sig. Jag måste lyssna med på detta band, de var riktigt, riktigt grymma! En klar fyra till punkmormor, fy fan vad cool hon är!
Och så slutligen... huvudakten. Det jag väntat på sen i februari. Jag kan gör det lätt för mig och bara säga att det var fantastiskt och en solklar femma! Men för min egen skull ska jag skriva lite mer, så jag minns.
Jag har sett Green Day en gång tidigare, i oktober 2009 högst upp i Globen. Mitt ansikte värmdes av eldarna och mitt hjärta av bandets energi och närvaro. Denna gång vill jag ha ståplats för att kunna njuta av publikkänslan. Ett bra drag. Fullt ös och det är så underbart med band som bjuder in publiken i showen, något som Green Day tar till sin spets genom att dra upp folk på scen och låta dem sjunga. Jag störde mig en del på tramset förra gången men inte nu. Kanske har jag vant mig, kanske känns det annorlunda på ståplats.
Allra bäst? En sprakande, ösig, helt underbar Minority. Det är en av mina favoritlåtar och när den avslutade första sett brakade det loss ordentligt och det var nästan så marken försvann under fötterna. Helt fantastiskt! Jag älskar också avsluten, de lugna låtarna med bara Billie Joe och hans gitarr. Så vackert. Sen är det klart att arenavänliga klassiker som 21 Guns och Holiday också var riktigt grymma. Det enda jag inte var overjoyed över var de gamla låtarna. Jag är ju inte ett old school fan utan upptäckte Green Day i samband med albumet American Idiot. Sedan kom 21st Century Breakdown som förändrade mitt liv, och som ska få en egen hyllningsrecension när jag har tid att skriva den.
Jag tror inte det finns mer att säga. Efter att ha sett Green Day två gånger, på olika orter och arenor kan jag dra en slutsats. Green Day kicks ass live! Helt fantastiska. De har allt. Musiken, energin, kontakten med publiken och helt sjukt snygga bakgrundsskärmar. Men ser man dem utomhus får man inte bara eld utan riktigt fyrverkeri också.
Jag har länge sagt att Green Day inte är mitt största favoritband men jag måste erkänna att de klättrar. Vi får se vad nästa skivsläpp kommer att innebära men jag ser en stor möjlighet att de inom kort kommer att ta över U2s plats som nästan ovillkorligt älskade. Och gör de det så är det välförtjänt.
Jag älskar Green Day och lördagens spelning var helt magnifik. Det kunde inte ha varit bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar