I vanliga fall undviker jag filmer som har med krig i allmänhet och andra världskriget i synnerhet. Det känns bara uttjatat. But then again, jag är ju som jag är. Skulle jag besöka ett koncentationsläger hade jag inte varit en av dem som stått och snyftat och pekat på ugnarna " de *snyft* brände *snörvel* barn här". Jag hade varit fascinerad över logistiken "men hur flyttade man alla lik mellan duscharna och ugnarna? Hur bestämde man vilkas tur det var att duscha? Ah, well that's nice and nazi". Ok, nu har vi avverkat vilken kall och hemsk människa jag är, nu kan vi prata film istället.
Filmen utspelar sig i Tyskland någon gång under naziåren och huvudperson är 8-årige Bruno. Han lever med mamma, pappa och en äldre syster. Pappa är soldat. I början av filmen får vi veta att pappan blivit befordrad och familjen ska flytta. Familjen lämnar det fina stora huset i stan och kommer ut på landet. Bruno älskar äventyrsböcker och vill utforska närmiljön. Bland annat är han nyfiken på farmen han kan se från sitt fönster. Han undrar varför bönderna hela tiden har pyjamas på sig. Modern blir förfärad över att inse att "farmen" ligger så nära huset. När hennes son dessutom börjar fråga om den illaluktande röken som kommer från skorstenarna ibland inser båda hon och tittarna exakt vad det är som pågår. Bruno inser det inte.
Mamma säger att han absolut inte får gå ut bakom huset men givetvis lyckas han ändå smita ut där. Han kommer fram till taggtrådsstängslet och på insidan sitter en 8-årig pojke. De börjar prata med varandra. Bruno tycker det är orättvist att han är ensam där ute och pojken får vara där inne med alla sina vänner. Han tycker de vuxna har så svårt att bestämma sig med vad de ska göra med sina liv. "Han var läkare men gav upp allt för att odla potatis" berättar Bruno om en man som jobbar i familjens kök, och skakar på huvudet. Barnen får en privatlärare som försöker lära dem att vara trevligt nazistiska och systern blir förtjust i en av de unga soldaterna som jobbar med fadern. Hon slänger dockorna och sätter upp affischer på Hitler på sin sovrumsvägg.
Det här är ingen lycklig film. Bruno bestämmer sig för att ta sig in i lägret för att hjälpa sin judiske vän hitta sin försvunne pappa. Han gräver en grop under stängslet och får en randig pyjamas. De börjar springa runt och leta men Bruno ledsnar och frågar om de inte kan gå tilll cafét istället. Han har tjuvkikat under en filmvisning hemma och sett hur lägren har caféer och det anordnas danser och allt verkar så trevligt. Den judiska pojken förstår förstås inte vad han pratar om. Hur det slutar? Inte lyckligt. Hur kan en film som slutar i ett koncentrationsläger sluta lyckligt?
Trots min ovilja mot både krig och barn så gillar jag denna film. Det är rörande att följa Bruno som inte vet vad som försigår i hans omgivning. Det gör mig nyfiken på hur informationen faktiskt var i nazityskland. Alla var ju faktiskt inte hängivna nazister. Vad visste en vanlig "Svensson" om vad som egentligen pågick? Samma dag som jag såg denna film har bilder kablats över världen om den stormade konvojen på väg till Gaza. Jag fascineras över hur informationsflödet har förändrats.
The Boy in the Striped Pyjamas är en tragisk film, vilket är det jag alltid föredrar. Den har också en vinkling som jag inte sett innan. Jag tyckte väldigt bra om den och ger den en klar fyra i betyg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar