Jag erkänner; jag
har dåligt med bloggmotivation just nu. Därför kommer denna och säkert många
fler texter att bli rätt korta. Men lite är bättre än inget så det får bli så.
Maktens män är
förvånansvärt långsam och nedtonad. Även de stora utbrotten är nedtonade och de
tydligaste tecknen är lite ryckningar runt ögonen. Den blir dock aldrig riktig
tråkig även om jag känner mig ofokuserad ett par gånger. Jag kanske inte är van
vid det låga tempot. Det jag gillar med filmen är att den ställer fler frågor än
den svarar på, det funkar alltid på mig. Slutet är en cliff hanger och jag blir
faktiskt nyfiken på boken som filmen är baserad på. Tydligt är också att jag har rysligt svårt för Marisa Tomei.
Slutsat: helt ok
film, en trea i betyg, inget jag kommer att varken råda eller avråda folk att
se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar