Nathan är en ganska vanlig tonårspojke. Han gillar att festa, åka motorcykel och spana på den söta granntjejen. Han förstår inte varför hans pappa är så på honom hela tiden om att han måste kunna boxas, brottas, försvara sig. Under ett sociologiarbete i skolan blir han ihopparad med granntjejen och de börjar sin research på nätet. Missing kids. På en site hittar de en bild på en lite pojke som ser ut väldigt mycket som Nathan. Och sen brakar det loss. Nathans föräldrar är visst inte hans biologiska föräldrar, och varför är han hos dem? Det dröjer inte inte länge innan han och granntjejen är på flykt.
Låter det som en bra film? Det tyckte jag och min sambo, så vi gick faktiskt och såg den på bio som en del i vår date. Det låter som en spännande film och möjlighet till en twist eller tre. Det var det inte.
Det första som gjorde oss tveksamma var klientelet. In i salongen strömmade tjejgäng. Vi skojade med varandra; det är säkert nån som varit med i Twilight. Och tyvärr hade vi ju rätt. Taylor Lautner spelar nån varulv i Twilight (jag tvingade mig igenom den första filmen, men mer orkade jag aldrig). Jag kan tyvärr inte komma på en enda sak med den här filmen som jag gillade. Handlingen är dålig, det är inte spännande en enda gång. Ingen twist, bara förutsägbart. En miss som vi störde oss otroligt på. Och Taylor filmas ständigt snett underifrån. Kom igen! Han blir inte större och häftigare för det. Nej, jag var glad när filmen tog slut. Den har 3,8 på IMDB och jag tycker nästan det är i generösaste laget. Jag tänker nämligen ge den en etta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar