Edguy

Trädgårn, lördag 24 september 2011.

Denna kväll hade jag längtat efter, det kan man säga utan att överdriva. Jag såg Edguy live på samma venue i februari 2009 och sedan dess har jag längtat. Och vi vet ju alla att det inte är helt lätt att leva upp till 2,5 års förväntan.

Fullforce

Kvällens första akt, som jag inte hört talas om förrän samma dag. Fullforce bjöd mig på ett bekant ansikte, nämligen trummisen från Hammerfall. Det Fullforce också bjöd på, som var ännu trevligare, var riktigt bra musik. Inte lika glättigt som power metal utan med mer tyngd. Ganska rakt på sak utan att bli tråkigt. Ett intressant band som jag ska hålla ögonen på. Det coolaste var nog ändå den femsträngade basen. Det är fan i mig inte vanligt!

Kottak

James Kottak slår på trummorna för Scorpions och sjunger och spelar gitarr (och dricker vin) med sitt eget band Kottak. Jag hade inte hört dem före denna kväll och hade således inga förväntningar. Kottak är rock & roll. Jag skulle inte kalla det nån typ av metal, knappt hårdrock. Kottak är rock & roll, och till att börja med ganska kul och lättsam sådan. Sedan spelade Mr Kottak lite för mycket på flaskan och blev rätt jobbig. Då tappade jag sugen lite. Men fram till dess var de sköna och senaste skivan ligger i min spelkö på Spotify medan jag skriver detta (än så länge är det dock Fullforce, som fortfarande är riktigt bra!)

Edguy

And so the main act. Upp på scen kommer Tobias Sammet och drar igång Nobody's Hero från senaste albumet (som jag inte hunnit recensera men det är klart godkänt). Sedan följer en setlist som nästan uppfyller alla mina önskemål. Jag hade gärna bytt Lavatory Love Machine mot Rise of the Morning Glory och jag hade gärna hört Speedhoven och Save Me. Men jag tänker inte klaga. Superheroes, Tears of A Mandrake och Ministry of Saints satt som en smäck. "Sista låten" presenterade Tobi (som snackade en rackans massa, som vanligt) som låten som startade allt för Edguy i Sverige. Och jag trodde nästan att jag skulle börja gråta när jag hörde introt. Vain Glory Opera.

Vintern 2007 var jag sist kvar på en efterfest hos en vän till en vän. Han hade en söt liten katt och en enorm skivsamling och jag hade ingen brådska därifrån. Han spelade en massa låtar för mig och jag gillade nog allt. Bland annat pratade han sig varm om Edguy, som han hade träffat på nån signering i Stockholm. Han hade en signerad LP, jag tror det var Mandrake. Och så spelade han en låt för mig. Eller, vi lyssnade säkert på flera låtar men jag minns den första. Vain Glory Opera. Och jag föll handlöst.

Efter knappt två timmar rundade tyskarna av med underbara ösiga King of Fools och jag vandrade därifrån glad och svettig. Underbara band. Den tyska humorn är kanske inte den bästa och Tobi snackar väldigt mycket men jag förlåter honom. Jag förlåter även att han tappade text. Och att han är näst intill omöjlig att fota eftersom han inte står still mer än 2 sekunder. Jag tror fortfarande att han är ett skruvat geni och jag längtar till nästa gång jag har chansen att beskåda hans galenskap.

(Jag undrar dock vad han gjort för att få det där blåmärket på kinden som de inte lyckades sminka över.)

Betyg

Fullforce: 3/5

Kottak: 2/5

Edguy: 5/5