Inglorious Basterds (2009)

Andra världskriget, i det ockuperade Frankrike. En judisk kvinna som unkommit nazisterna för några år sedan har nu ärvt en biograf. En grupp amerikanska judar skalperar nazister. Låter lite roligt. Tarantino har regisserat. Låter mycket roligt.

Jag gillar Tarantion och främst gillar jag hans skarpa dialoger. Basterds gör mig inte besviken. Jag ska dock erkänna att det var andra gången jag såg filmen för första gången var det bara en scen som fastnade i minnet. Jag förstår inte varför, för det här är en bra film! Jag är less på andra världskriget men här är det en helt annan vinkling än jag är van vid.

Jag har tjatat mycket ett tag nu om karaktärer och hur mycket det betyder att det är bra karaktärer. Denna film ger karaktärerna en mycket begränsad bakgrund men det gör inget. Dialogen och kroppsspråket gör att man ändå får en känsla för dem och bakgrunden som jag hade kunnat sakna känns onödig.

Jag förstår inte varför jag inte mindes så mycket av filmen från förra gången för den är riktigt bra. En för en tysk, en för en jude, en för Brad Pitt, en för Tarantino... japp, det blir en fyra!