Garden State (2004)

Andrews mamma har dött och han återvänder till barndomsstaden efter en lång tids frånvaro. Konceptet är bekant. The long lost son. Andrew har medicinerats länge och bestämmer sig nu för att sluta med det. Han vill se livet som det verkligen är, känna saker, även om det är smärta. Det han ser är Natalie Portman (som ser ut att vara 12 år och det känns bara konstigt för mig...).

Jag är kluven till denna film. Å ena sida är den fin, mjukt och kärleksfullt berättad. Å andra sidan är den långtråkig och jag grips inte av karaktärerna. Jag är lite besviken, jag hade faktiskt trott att den skulle vara riktigt bra. Den är dock inte dålig så det blir inget sågande betyg. Det blir godkänt, en trea.