When the world slips you a Jeffrey, stroke the furry wall.
Aldous Snow (Russell Brand) var en stor rockstjärna i bandet Infant Sorrow för några år sen. Allt han tog i blev till guld, han var nykter och hade en vacker kvinna och en liten glasögonprydd son. Sedan spelade han in låten African Child som rankades som nummer tre på listan över de värsta saker som drabbat Afrika (efter krig och svält). Karriären går åt helvete, han super och knarkar, och kvinnan lämnar honom. Nu har det gått 10 år sedan bandet höll sin bejublade spelning på The Greek Theater i Los Angeles.
Aaron Green (Jonah Hill) är en lite tjock, snäll, nördigt naiv kille som jobbar på skivbolag i L.A. Hans chef vill ha nya idéer och Aaron föreslår en 10-års jubileumsföreställning med Infant Sorrow på The Greek. Chefen nappar och Aaron får i uppdrag att på 72 timmar åka till London, hämta upp Aldous och ta med honom tillbaka till L.A (vad resten av bandet sysslar med verkar inte spela så stor roll).
Och man skulle kunna tro att detta är ännu en i raden av film där en nörd och en partyprisse måste samarbeta för att komma i tid nånstans. Icke! Eller jo, det är väl mycket så, men allt handlar om hur det förpackas. Aldous är flummig, sexuellt frigjord och gillar knark. Aaron är snäll och har lite dåligt samvete för att han råkade göra slut med sin flickvän innan avresa. Det är mycket sex och knark, och lite musik. Kollar man på rollistan så är det imponerande hur många kända personers om är med som sig själva i små klipp; Pink, Mario Lopez, Lars Ulrich och Christina Aguilera för att bara nämna några.
Något som jag också tyckte var väldigt roligt var vem som spelar skivbolagsbossen. Jag satt hela filmen och tyckte han var väldigt lik Sean Combs men tänkte att han har väl ingen självdistans? Tydligen har han det för det var han!
Det må vara att Get Him to the Greek är en simpel komedi som inte medför några konstnärligt nyskapande moves men det struntar jag blankt i. Jag fnissade mig igenom större delen av filmen och ger den utan tvekan en fyra i betyg och kanske är det 2010 års bästa komedi!
(sedan försökte vi se Russell göra stand-up men det var inte roligt nånstans. don't get me wrong, jag står ut rätt länge bara det är en långhårig kille med kajal men nån gräns finns det. inte rolig. tyvärr).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar