Mulholland Drive (2001)

En bilolycka sker på Mulholland Drive. En ung blondin anländer till Hollywood för att starta sin karriär. En kvinna överlever olyckan och hamnar hos blondinen. Sedan börjar det bli konstigt.

Fast å andra sidan, vad är att förvänta av en David Lynch-film? Kvinnan från olyckan minns inte vem hon är och den unga blondinen försöker få igång sin karriär och hjälpa sin nya vännina samtidigt. De första tre fjärdedelarna av filmen följer en ganska rak linje, det är sen det börjar bli riktigt knasigt. Vem är vem och vad har de gjort och vad är verkligt?

Jag är inte så van vid Lynch. Jag älskade Twin Peaks men jag vet också att han inte ritkigt fick göra som han ville där. Sedan såg jag Inland Empire för några år sedan och var bara sur för att det var tre timmar av mitt liv som jag aldrig skulle få igen. Mulholland lämnar mig inte riktigt lika irriterande men jag är långt ifrån såld på Lynch. Det är inte det att jag har problem med konstiga filmen utan klara svar, åh nej. Problemet med de två Lynch-filmer jag hittills sett är att jag inte bryr mig om svaret. Karaktärerna är i mina ögon ointressanta och jag struntar i vad som är dröm och verklighet. Jag förstår att han jobbar mycket med just det; drömmar och sönderhackade tidslinjer och symboler. Jag har inte gett upp än. Jag ska läsa på lite och sedan ska jag se Lost Highway. Sen bestämmer jag mig för om jag ska såga Lynch för all framtid.

Mulholland Drive är inte en hopplös film. Kanske är det en film jag måste se fler gånger? Kanske behöver man vänja sig vid hans stil. Jag fångas dock inte av den och måste ge den en tvåa i betyg, i alla fall för denna gång.