Battlestar Gallactica

Min sambo introducerade mig med viss tveksamhet för en nu avslutad sci-fi-serie som han följde när den gick. Jag förstår inte riktigt tveksamheten, för jag älskar en bra sci-fi. Nu är vi inne på fjärde och sista säsongen av Battlestar Gallactica.

Det enda jag visst innan vi började titta var att serien utspelar sig i rymden och att de säger "frak" istället för "fuck". Det jag inte visste var att det är en fantastisk serie.

Innan serien har människorna skapat the cylons (ursäkta språkmixen men cylonerna låter ju så fånigt!). De är maskiner. Tyvärr blir de lite för smarta efter ett tag, revolterar och drar ifrån de tolv kolonierna där människorna lever. 40 år senare kommer de tillbaka med en attack som pretty much tar död på hela mänskligheten. Den överlevande skaran kämpar för att både hitta ett nytt hem, gärna på den mytonspunna Jorden, och att besegra the cylons. Serien är mer än något annat ett drama. Människorna kämpar mot utrotning, de måste bygga ett nytt samhälle på de rymdskepp som klarat sig och de måste hantera alla intriger som uppstår.

Jag tycker tyvärr att sci-fi lite för ofta blir om att ha så tuffa/konstiga/spektakulära aliens som möjligt och handlingen hamnar i andra hand. Inte den här gången. Istället för att drunka i specialeffekter och dockor så har fokus lagts på att skapa mångsidiga och genomtänkta karaktärer och en riktigt bra handling. Vi möter människor, maskiner och maskiner som ser ut som människor. Handlingen är viktigare än det visuella (även om det visuella ofta är rätt bra gjort också).

Kort sagt är Battlestar en fraking bra sci-fi-serie och troligen en av de bästa jag sett.

(Och nej, det faktum att de säger "frak" är inte alls så störande som jag trodde. Det är fakiskt inte störande alls.)