Det känns fel att det bara är Hardcore Superstar som får stå i rubriken, bara för att de råkade vara kvällens headline. Det här var en kväll utan förband, utan supporting acts. Det var en trestegsraket med enbart grymma band och det var värt varenda krona och det faktum att värken i fötterna inte släppte förrän på söndagen. Jag och mitt eminenta sällskap stod näst längst fram på vänsterkanten. Min favoritplats (fast helst hade jag ju inte haft nån framför mig).
Först på scen var Crashdïet. Jag har inte lyssnat så mycket på dem men försökt att få en känsla för senaste albumet Generation Wild. Svensk sleaze när den är som bäst? Jag vet inte, det är inte riktigt min genre men omöjligt är det inte. Jag sa att det inte var några förband och det håller jag fast vid. Publiken var vild redan under första bandet och ljudet var bra. Annars tycker jag ofta förbanden har problem med ljud men inte denna kväll. Allmänt tycker jag att arbetet runt omkring var ovanligt smidigt. Det var bra soundcheckat och justeringar och omroddning gick snabbt. Plus till Lisebergshallen. För att återgå till musiken så vet jag inte riktigt vad jag ska säga mer. Crashdïet var mycket bra och jag skulle absolut kunna betala för att se dem som headline.
Andra band på scen var faktiskt något av en huvudakt för mig. Efter att ha missat dem tre gånger (lathet, befann mig på andra sidan jorden, valde att se Rammstein istället) fick jag äntligen se The 69 Eyes. Jag ska erkänna att jag blev förvånad när jag såg bandet. Jag trodde de skulle vara yngre, gothigare... "sexigare". De var betydligt äldre än jag trodde och sångaren var en goth-Elvis. Men jag tänker inte låta det hindra mig. Goth-Elvis har en härlig mörk röst och bandet lät grymt live. Jag hade självklart gärna hört fler låtar från mina älsklingsalbum (Paris Kills från 2002, Devils från 2004) men jag klagar inte. Avslutningen med Lost Boys var klockren. En sak är säker, jag kommer aldrig att gå miste om chansen att se The 69 Eyes på grund av lathet igen!
Så roddades det om och ett stort skynke spändes upp framför scenen. Och Hardcore Superstar smög upp bakom och drog igång Sadistic Girls från senaste albumet Split Your Lip med vansinnig kraft samtidigt som skynket släpptes. Sen var det fullt ös. Nya låtar (dvs de jag kände igen) varvades med äldre som jag aldrig hört men som tydligt uppskattades av publiken runt omkring mig. Bäst? Omöjligt att säga. Allt var fantastiskt. Nästa gång Hardcore spelar i min närhet så är jag där.
Jag har svårt att se kvällen som tre separata akter och då blir det svårt att betygsätta dem så också. Jag skulle tro att banden var för sig pendlar mellan fyra och fem i betyg men kvällen som helhet är en solklar femma. Det är så här en livekväll ska vara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar