Dans ma peau (2002)

Det är alltid intressant att se skräckfilmer som inte är amerikanska eller brittiska. Det blir liksom lite nytt och spännande, jag kan inte förutse varje händelse. Därför lockade det mig med en fransk skräckis.

Esther verkar vara en ganska vanlig kvinna. Hon jobbar på kontor och hon har en pojkvän. På en fest tar hon en promenad i den mörka trädgården och fastnar i något metallföremål. Hon blir irriterad men festar vidare. Timmar senare upptäcker hon ett stort fult sår på benen och efter ytterligare ett pit stop går nog till läkaren. Såret är stort och fult men gör inte det minsta ont. Och här hade det kunnat vara slut. En otäck skada men ingen smärta, good for you. Icke.

Istället börjar Esther finna njutning i att skada sig själv och det eskalerar snabbt. Filmen visar hur hon sitter på restaurang och under bordet gräver i sin arm med en gaffel. Filmen är fylld av den typen av scener. Det är inte det där krypande obehaget utan det är rakt på sak äckligt och motbjudande och jag satt och tittade mellan fingrarna emellanåt.

Egentligen är väl inte filmen så bra men den hör till det äckligaste jag sett (tillsammans med Naked Blood och Carver) och jag var hela tiden nyfiken på att veta var eländet skulle sluta. En film som väcker mitt intresse och får mig att titta mellan fingrarna, det blir en stark trea. På gränsen till en fyra, faktiskt. Men jag lovade hårdare betyg i år så jag fäller hellre än friar. Tre och en halv inlagd skinnbit alltså för franskt äckel.