Jag har läst boken och sett båda filmerna. Boken var långt ifrån det bästa jag läst men klart underhållande. En barnvampyr i en svensk förort på 80-talet är ändå lite nytt.
Efter att ha sett den svenska filmen skrev jag detta på min vanliga blogg:
Låt den rätta komma in var bara platt. Man fick ingen känsla för karaktärerna alls, deras relationer förklarades inte, vissa scener som var med borde antingen klippts bort eller förklarats. Saker som är väldigt färgstarka i boken ansågs väl lite för starka för filmen och utelämnades. För att citera en mycket läsvärd blogg:
"En död, men återuppstånden pedofil, med syraskador i ansiktet, står och runkar i ett skyddsrum i en stockholmsförort, framför en könlös vampyr på 12 år som han vill dra över. Hur...jävla...ofta...händer...DET?!"Sen tycker jag personligen att boken har en hel del missar också. Till exempel tycks Ajvide tycka om att trassla sig in i saker han inte riktigt klarar att ta sig ur. Det är samma sak med Hanteringen av odöda (om zombies i Stockholm). Han är dock i gott sällskap på denna punkt. Stephen King är en mästare på detta. Först en väldigt bra historia och sen kommer han till slutet.... "Öhhh... ehh... Ja, jag vet! En stooor spindel från yttre rymden! Det är vampyrmormor som bor på vinden!"
Detta var november 2008. Jag var inte imponerad.
I februari 2011 såg jag den amerikanska filmen och var ännu mindre imponerad. Eli i de svenska verken är androgyn, amerikanska Abby är mycket tydligt en flicka. Alkisarna som porträtteras så varmt i boken och den svenska filmen är borta. Allt som gjorde Låt den rätte komma in bra är borta.
Boken är en trea, den svenska filmen en tvåa och den amerikanska filmen är inte värd mer än en etta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar