Alter Bridge

Trädgår'n, 3 november.

Man har alltså blandat tre delar Creed och tillsatt en sångare som av många (däribland Slash) anses vara den bäste sångaren inom rock and roll idag. Reslutatet är Alter Bridge och dem betalade jag en fin slant för att se live. Men låt mig börja från början.

Denna kalla och mörka kväll var det kö till Trädgår'n. Det var länge sen och jag blev förvånad, men glad. Publiken var stor och engagerad och det är alltid en bra ingrediens.

Förbandet var svenska April Devine som i mina öron lät som en fin mix av Takida och Story of the Year. Dessutom hade de bra ljud vilket jag tyvärr tycker det kan vara lite si och så med när det gäller förband. Jag vet inte om jag gillade dem tillräckligt för att köpa biljett om de är huvudakt men jag är tacksam om de supportar fler band jag ser så jag bespars det elände som förband alltför ofta innebär. 3+ blir betyget.

Alter Bridge själva var helt fantastiska. Myles Kennedy har verkligen en otrolig röst och bandet var tight. Det var nästan, nästan så jag kände den där euforin som jag tyvärr tycks ha härdat bort. Jag har inte lyssnat så länge på bandet, vilket är lite skamligt. Jag såg annonser om spelningen redan i juni och har lyssnat så smått under hösten och blivit mer och mer förtjust. Jag kan dock inga texter och jag är inte säker på att jag skulle kunna nämna tio låttitlar på ram arm. Det gjorde å andra sidan att mina förväntningar på setlisten var låga. Jag hade tre låtar som jag väldigt gärna ville höra. Två av dem spelades, plus en hel drös andra som jag inte tänkt på men som jag tycker om. Det var lite playtime with the audience men trams och onödigt snack hölls till ett minumum.

Jag tror inte det finns en enda sak att anmärka på! Vet ni vad det innebär? Jag får dela ut en sällsynt och eftertraktad femma!