Hardcore Superstar

Trädgårn, söndag 25 december, 2011.

Som sagt nöjde jag mig inte med den inte så upphetsande showen på Debaser utan jag såg denna banduppsättning en gång till. Denna gång i favoritstaden, på en favoritvenue, och med favoritsällskap.

Först ut även denna gång var Ammotrack. Och jag tycker det är så jäkla skönt att ha rätt, vilket jag hade i detta fall. Ammotrack är riktigt bra, bara de har bättre ljud än de hade på Debaser. Ösigt som tusan och jag undrar var all publik var... eller vänta, jag tror jag vet var de var. Mer om det senare. Bandet toppar nu listan över band som jag måste hålla ögonen på. Det här är riktigt bra!

Nästa band, som borde ha varit första band; Avatar. Jag behöver väl inte säga mer? Den trogne läsaren vet hur mycket jag ogillar detta dem. Fast jag ska erkänna, det finns potential där. Det skulle kunna bli bra. Men då måste de först byta ut sångaren, eller åtminstone säga till honom på skarpen att han måste sluta väsa. För klarsången är inte helt dålig, det är den inte. Men som det låter nu är det inte bra, inte alls. Sångarens konstanta slående med käppen som han utrustat sig med i den nya outfiten gör mig dessutom sjukt nervös. Det är bara en tidsfråga innan du petar ut någons öga! Tjejen jag stod bredvid och jag diskuterade hur det kommer sig att de är med överallt när de är så dåliga. Tydligen behöver man inte vara bra om man har fingrarna i ett skivbolag.

Sedan äntrade Hardcore Superstar scenen och helvetet brakade loss. För alla de som inte hade stått längst fram (som vi gjorde) och njutit av ett band och genomlidit ett annat, de hade varit i baren och supit bort ett par stadier i evolutionen. Det var sån jävla trängsel där framme att jag inte fick upp kameran och både jag och mitt sällskap tappade sugen rätt rejält. Vi blev trängda, klämda, slagna och sparkade. Jag har aldrig varit med om så många som plockats ut av vakterna. Så nej, spelning på juldagen är jag väl inte så sugen på i fortsättningen. Jag börjar även undrar om HCSS drar till sig puckon... vilket är synd.

Call me old fashioned, men jag tycker det ska löna sig att köa, att vänta, för att få en bra plats. Oavsett om det är jag som gör det eller nån annan. Jag tycker inte man man någon som helst rätt att försöka tränga sig längst fram om man kommer när huvudbandet går på. Killen bakom med armbågen in i mina revben och min armbåge i hans underarm (han började!) frågade om jag trodde han tänkte släppa. Jag tänkte bara mitt svar: Tror du att jag tänker ge upp min plats!? Jag har stått här i tre timmar, för att få den här platsen. Fuck off! Tyvärr gjorde all fylla att vi blev rätt irriterade, och det är verkligen synd, för annars hade det varit världens party!

För bandet var det inget fel på denna kväll! De var precis så som jag vill ha mina liveband, taggade till tusen och med en kick ass setlist! Från inledande Sadistic Girls till avslutande Last Call For Alcohol (med delar av publiken, Ammotrack och Avatar på scen) var det röj. Setlisten var perfekt. De hade till och med bytt den lugna akustiska låten och körde nu Run To Your Mama som jag hela tiden velat höra. Fantastiskt! En i sällskapet fick ett plektrum och jag fick ett skrev i ansiktet (Jocke Berg hade gylfen öppen denna kväll, om det är nån som undrar).

Betyg från kvällen: 
Ammotrack: 3+/5
Nästa gång kan det kanske bli 4 om det fortsätter så här!
Avatar: 1/5
En poäng  för klarsången. Nästan så det borde bli minuspoäng för de bandmedlemmar som visade arslet under avslutningslåten....
Hardcore Superstar: 5/5
Jag ska inte klandra bandet för publiken. Bandet var fucking awesome och setlisten helt perfekt. Det måste bli en femma, nåt annat vore orättvist.

Och så bilder.

Ammotrack

Avatar