Hardcore Superstar

Debaser Medis, onsdag 2 november 2011.
(Bilder kommer förhoppningsvis senare)

Alltså, när jag ändå är i Stockholm kan jag väl lika väl passa på och göra nåt roligt, tänkte jag. Så jag bokade en biljett till Hardcore Superstar för att se dem tredje gången (av fyra) detta år.

Debaser är en ny venue för mig. Alltid lite spännande, men också strategiskt svårt. Hur ser scenen ut, var ska man placera sig...? Debaser Medis är litet, uppskattningsvis max i storlek med Brewhouse (900 pers). Första intrycket var positivt. Barerna, pelarna, det var snyggt! Sen försökta jag placera mig. Det blev strax till höger om mitten, rad två. En helt ok placering (även om jag trivs bättre på vänsterkanten).

Första band upp var Ammotrack som var helt nya för mig. Ett Skövde-band tydligen. Lite hårdslående sleaze. Ljudet var inte riktigt bra, tyvärr, och musiken överröstade sången. Jag ska se samma uppsättning i Göteborg i december, på Trädgårn. Jag hoppas ljudet är bättre då för det här är ett band som jag får riktigt bra vibbar av. Riktigt bra. Jag vill definitivt höra mer!

Sedan gick de av, scenen täcktes för med röda draperier och jag förberedde mig mentalt. Nästa band var nämligen Avatar. Jag har sett dem två gånger innan och jag tänker inte ljuga, jag tycker de är hemskt dåliga. Denna gång hade det hänt nåt. Sångaren kom upp på scen maskerad. Huva och ansiktet övertäckt. Resten av bandet såg så vitt jag minns ut som innan. De körde en låt och sen gick sångaren och klädde av sig. Cargo pants, linne, hängslen, hatt och.... Heath Ledger joker make up. Och en käpp. (Det var rätt så obehagligt för nån som är clownrädd, d.v.s. jag, att ha den käppen vinande över huvudet.) Så har inte bandet sett ut innan. De har sett ut mer som 80-tal och sleaze. Sångaren sa också nåt om att bandet var återfött. Jag förstår inte? Jag såg dem senast i decemebr 2010, vad har de sysslat med sen dess för att nu vara återfödda? Lärt sig kladda kajal runt munnen? Och dricka vatten ur en bensindunk - fortfarande inte coolt. Mellansnacket kändes inspirerat av Deathstars, men inte det taggade fantastiska Deathstars jag sett utan det andra Deathstars jag sett: trött, oengagerat och oäkta. Jag kan inte säga om något hänt med musiken men hade det det så var det ingen skillnad till det bättre. Ljudet var fortfarande dåligt, sången hördes knappt, men nu störde det mig inte alls lika mycket som med Ammotrack. När bandet klev av kände jag mig lättad.

Och sen skulle ju allt bli så bra! Sen skulle Hardcore Superstar komma och inleda med Sadistic Girls och sen skulle allt vara bra. Det blev inte så.

Så fort Avatar gick av scenen blev jag undanskuffad av ett gäng på 6-7 personer som prompt skulle längst fram. Ok, fine, jag ställer mig längre åt sidan och hamnar på ca rad fyra. Det är fortfarande ok. Sedan blev jag trampad på. Det är sånt man får räkna med händer när man står långt fram men det förbättrar ju inte ett surt humör. Och sen... Hardcore Superstar! Jocke i nya kläder. Kick On The Upperclass. Och publiken blev galen. Och all luft försvann ur rummet. Under de första två-tre låtarna stod jag kvar där framme. Det var trångt. Det måste vara så här det känns att vara i Russell Brands brallor. Trångt som fan. Inget kan röra sig. Svettigt, and not in the good way. Jag kunde inte lyfta händerna för att applådera ens. Dragen i håret. Armbågad i axeln. Jag drog mig bakåt. Röjde loss så gott jag kunde till We Don't Celebrate Sundays. Tyckte det var konstigt låtval. Jocke berättade att det var på dagen sex år sedan deras "svarta album" släpptes så de tänkte att det kunde vara kul att spela hela den skivan. Jag höll inte med. Efter en halvtimme stod jag längst bak i lokalen med ett glas vatten och kväljningar. Trängseln var löjlig. Jag gick innan ordinarie set var slut.

Alltså, Hardcore var bra. De lät bra, de var pigga och ösiga. Men setlisten sög. De är inte ensamma om att spela en hel skiva men de andra jag känner till (Millencolin, Dia Psalma) har i alla fall annonserat det tydligt. Jag förstår att det är kul för bandet att göra nåt annat men jag som publik var måttligt road. Hade jag vetat detta hade jag troligen inte gått. Hade det här varit den enda gången jag planerat att se dem på denna turné hade jag varit djupt besviken.

Publiken var hemsk. För det första; visst hyfs tycker jag man visar. Ska jag, som bevisligen ogillar Avatar rätt rejält, vara den som drar igång en applåd när bandet går på scen? Man applåderar förbanden hur mycket de än suger. Lite i alla fall. Och denna trängsel! Jag har stått längst fram på ett slutsålt Trädgårn. Långt fram på ett slutsålt Ullevi. Jag har aldrig varit med om denna trängsel. Folk nästan klättrade på varandra. Jag är inte mesig, jag vet att det kan vara tryck långt fram och det är en risk jag tar. Men jag har aldrig, aldrig varit med om något liknande. Jag blev illamående.

Ska jag göra ett försök att betygsätta?
Ammotrack: 3/5
Hade säkert blivit 3+ om ljudet hade varit bättre.
Avatar: 1/5
Det fanns en period på kanske en minut som jag faktiskt tyckte att det hade potential. Annars hade det blivit noll.
Hardcore Superstar: 3/5
Svårt att betygsätta. Bra band. Dålig setlist. En lokal som kändes överfull. Hysterisk publik. Och egentligen är det bara två saker som spelar roll: bandet och setlisten. Bandet får 4 och setlisten 1.