In Flames

Scandinavium, lördag 19 november 2011.

Som jag nämnde i ett lite pinsamt mobilinlägg från min sittplats på sektion B i Scandinavium i lördags; den blir inga bilder. Kamerabatteriet var tvärslut. Borde förstås ha kollat det innan... Det gjorde dock inte så mycket, då var det en större miss att jag hade sittplats. Jo visst, jag erkänner. Det var skönt att inte behöva köa och trängas. Det var skönt att kunna lämna platsen efter första bandet för en merchjakt och veta att platsen fanns kvar. Men ack, så tråkigt det var! Och jag fann mig själv ofokuserad flera gånger. Det var liksom lättare att koppla bort allt när man inte var där nere i trängseln. Nej, sittplats är inte för mig men just den här gången hade jag ju inget val eftersom det inte fanns några ståplatser kvar när jag fick tummen ur och köpte min biljett.

Insense

Kvällens första band. Givetvis var jag på plats för att se alla banden, det är så jag jobbar. Insense är från Norge och även om jag lyssnat lite på Spotify innan så var jag inte speciellt inlyssnad. Och efter spelningen kom jag inte ihåg nåt som stuckit ut heller... Men jag tänker faktiskt inte såga Insense för det. Känslan jag hade med mig från Spotify var nämligen att det här inte var så bra. Men se det var det! Insense var klart godkända.

Rise to Remain

Nästa band på scen efter en snabb omroddning var brittiska Rise to Remain. En likadan upplevelse som Insense för mig. Lyssnat lite, inte så imponerad men kände ändå att jovars, det här var ju inte alls tokigt.

Här känns det som att det var en paus mellan support och headlines så jag gör en liten paus här och utvärderar två andra viktiga aspekter.

Ljudet: Riktigt bra! Alla band hade bra ljud, något som jag alldeles för ofta tycker är endast unnat headlinen.

Merch: Riktigt uselt! Fem band, massor med merch och en enda tröja i tjejmodell, och den fanns bara i M och L?! Det blev ju ett enkelt beslut för mig då, det blev ingen tröja. Väldigt trist med så dåligt utbud, jag hade kunnat tänka mig att köpa två tröjor om det funnits i rätt storlek (och om de hade varit snygga, vilket de flesta ärligt talat inte var).

Ghost

Snabb omroddning igen och snygg backdrop och maskerade män på scenen. Precis som jag misstänkte efter spelningen på Getaway Rock så är Ghost riktigt bra, bara de har ljudet med sig. Jag satt för långt bort för att kunna njuta riktigt av det visuella men det verkade bra. Minimalt mellansnack, jag räknade till fyra ord denna gång. Det enda jag kände var ett minus var att de inte spelade Here Comes the Son (som i Beatles tappning hette Here Comes the Sun) som avslutning. De gjorde det på Getaway och jag läste nånstans att de alltid gör det. Inte denna gång. Istället avslutade de med Ritual. Det är en av mina favoriter, och hur skulle det kunna vara nåt annat? Kontrasten mellan den otroligt melodiska musiken och textrader som "this chapel of ritual smells of dead human sacrifices from the alter bed" är fascinerande. Toppbetyg till Ghost, jag vill definitivt se dem igen!

Trivium

Jag hade redan innan spelningen listat ut hur Trivium skulle inleda, nämligen precis som på senaste skivan. Först instrumentala Capsizing The Sea som sedan övergår i In Waves som är en av mina absoluta favoritlåtar just nu. Det är fantastiskt snyggt på skiva och det var fucking awesome live. Gåshud! I övigt lät Trivium bra och jag gillade låtarna (fast idioterna runt mig nästan buade. Har publik inget hyfs nu för tiden?). Under Dying In Your Arms kom jag ihåg att just det, jag lyssnade ju på Trivium för några år sedan och den här låten gillade jag. Så Trivium får också högt betyg och ges det fler chanser att se dem live så kommer jag definitivt att ta dem.

In Flames

Och så kvällens huvudnummer och en stor del av sittplatspubliken reste sig och jag hakade förstås på. Detta var första gången jag såg In Flames, trots att jag bott i Göteborg i över fyra år. Det är lite dåligt... men det lär ju inte ha varit sista gången iaf. Det lät fucking fantastic, för att uttrycka det kort och koncsist. Publiken var engagerad och det sved i mig att jag var så långt bort från scenen. Setlisten var grym! Jag började själv lyssna på In Flames i samband med Come Clarity (2006) men även vissa gamla låtar har fastnat och uppskattades under spelningen, som fantastiska dansanta Trigger. Det som jag tänkt mest på i efterhand är ändå ljuset, och det är ganska ovanligt. När bandet gick på var ljusriggarna lågt ner vilket fick det att kännas som en mycket mindre och intimare lokal än Scandinavium med nästan 8 400 i publiken. Riggarna höjdes sedan bit för bit för att på slutet vara på fullhöjd och ge arenakänsla. Den som står bakom In Flames ljussättning är ett geni! Hela spelningen efterlämnade en sån där skön och sällsynt gosig känsla i magen. Det var kärlek rakt igenom. Publiken älskar In Flames och kärleken är besvarad. Avslutningen med Take This Life var magisk. Tänk att det är så vackert med metal.

Anas ett regn av höga betyg? Japp.

Insense: 3/5
Rise to Remain: 3/5
Ghost: 4/5
Trivium: 4+/5
In Flames: 5/5