onsdag 23 november 2011

The Human Centipede II (Full Sequence) (2011)



Minns ni rubrikerna inför första filmen (2009)? Filmen som får folk att spy och lämna biograferna. Jag höll inte med men så är jag ju härdad också, som den skräckfilmsjunkie jag är. Regissören Tom Six lovade två filmer till, äckligare än den första. Den första filmen har tillägget (First Sequence) och den tredje och sista filmen som ska släppas 2013 heter (Final Sequence). Efter att ha sett tvåan ska det bli intressant att se vart storyn (inte bara äcklet) tar vägen.

Första filmen handlade om tyske dr Heiter som gjorde en centipede av tre turister. Andra filmen utspelar sig på en annan nivå. Filmens huvudperson Martin är nämligen ett stort fan av originalfilmen och ser den gång på gång där han sitter på sitt jobb som vakt i ett underjordiskt parkeringshus. Martin är sjukt obehaglig om du frågar mig. Han är kort och tjock med glesnande hår och tjocka glasögon. Fiffi beskriver honom "som om man fyllt Gollum med ister via en cykelpump i analen" och jag fnissar hejdlöst. För det är så sant. Han har en tusenfoting som husdjur i den lilla slitna lägenhet där han bor med sin inte så trevliga mamma. Allt står inte rätt till i huvudet på Martin, det är väldigt tydigt. Och väldigt effektfullt. Filmen är svartvit och Martin har extremt få repliker. Han lufsar bara omkring, sneglar upp över glasögonen och slickar sig på fingrarna. Och onanerar med sandpapper. As you do. Till slut är det nåt som slår slint på allvar och han bestämmer sig för att göra som sin idol, Martin ska göra en egen centipede. Men inte med tre delar, nej det är var mesigt. Han ska ha 12 personer. Så han börjar slå ner folk i parkeringshuset och jag måste säga att det är ganska imponerande ändå att han inte dödar folk av misstag. Han verkar trots allt kunna sina saker, den obehaglige fan. De närgångna studierna och klippboken om första filmen kanske har lärt honom nåt.

Sen är det alltid frågan hur mycket man ska berätta i en sån här text... Men om vi säger så här: Martin är sinnessjuk och han har ingen medicinsk utbildning. Och ja, den här filmen är äcklig. Martin är sjukt obehaglig och det är väldigt effektfullt med det svartvita och den sparsamma dialogen, det är saker som är riktigt bra gjorda. Sedan har vi äcklet. Inte så classy men det är äckligt. Riktigt vidrigt. Kan vara den äckligaste film jag sett, faktiskt. Och då kan det ändå ha varit en klippt version för vissa scener jag läst om var inte med.

Men låt mig nyansera äcklet lite grann här. Det finns bra äckel (pungscenen i Carver som jag år efter att ha sett filmen senast fortfarande ryser av obehag vid blotta tanken på), det finns dåligt äckel (kaskadspyorna hos Jackass) och det finns äckligt äckel. Detta är äckligt äckel. Jag kan inte säga om det är bra eller dåligt, det är bara äckligt. Jag sitter andra halvan av filmen med en konstant äcklad min men det är inget som dröjer sig kvar i själen. Äcklet är bara visuellt och kommer aldrig djupare än så.
Det som dröjer sig kvar hos mig är Martin. Hans blanka paddögon och degiga kropp där han traskar runt i kallingar och läkarrock. Hans psyke är det läskigaste i filmen. Och allt det här gör mig kluven, för jag hade nästan velat dela filmen i två, som en tusenfoting på rymmen. En del med äckel och en del med Martin, det svartvita och den ordlösa.

Betyget är svårt. Den är klart godkänd, minst en trea. Äckligaste filmen, en femma för äckel. En fyra eller femma för Martin, för foto och dialogen. Men det är inte en film som förtjänar en femma, verkligen inte. För jag vet inte om den är bra överhuvudtaget? Jag tror betyget får stanna på en trea, med en fet guldstjärna i kanten för det icke-äckliga som är så effektfullt gjort.

Och ja. Det här kan vara den hittills äckligaste filmen jag sett. I shit you not.

1 kommentar: