Första filmen
handlade om tyske dr Heiter som gjorde en centipede av tre turister. Andra
filmen utspelar sig på en annan nivå. Filmens huvudperson Martin är nämligen ett
stort fan av originalfilmen och ser den gång på gång där han sitter på sitt jobb
som vakt i ett underjordiskt parkeringshus. Martin är sjukt obehaglig om du
frågar mig. Han är kort och tjock med glesnande hår och tjocka glasögon. Fiffi
beskriver honom "som om man fyllt Gollum med ister via en cykelpump i analen"
och jag fnissar hejdlöst. För det är så sant. Han har en tusenfoting som husdjur
i den lilla slitna lägenhet där han bor med sin inte så trevliga mamma. Allt
står inte rätt till i huvudet på Martin, det är väldigt tydigt. Och väldigt
effektfullt. Filmen är svartvit och Martin har extremt få repliker. Han lufsar
bara omkring, sneglar upp över glasögonen och slickar sig på fingrarna. Och
onanerar med sandpapper. As you do. Till slut är det nåt som slår slint på
allvar och han bestämmer sig för att göra som sin idol, Martin ska göra en egen
centipede. Men inte med tre delar, nej det är var mesigt. Han ska ha 12
personer. Så han börjar slå ner folk i parkeringshuset och jag måste säga att
det är ganska imponerande ändå att han inte dödar folk av misstag. Han verkar
trots allt kunna sina saker, den obehaglige fan. De närgångna studierna och
klippboken om första filmen kanske har lärt honom nåt.
Sen är det alltid
frågan hur mycket man ska berätta i en sån här text... Men om vi säger så här:
Martin är sinnessjuk och han har ingen medicinsk utbildning. Och ja, den här
filmen är äcklig. Martin är sjukt obehaglig och det är väldigt effektfullt med
det svartvita och den sparsamma dialogen, det är saker som är riktigt bra
gjorda. Sedan har vi äcklet. Inte så classy men det är äckligt. Riktigt vidrigt.
Kan vara den äckligaste film jag sett, faktiskt. Och då kan det ändå ha varit en
klippt version för vissa scener jag läst om var inte med.
Men låt mig nyansera äcklet
lite grann här. Det finns bra äckel (pungscenen i Carver som jag år efter att ha
sett filmen senast fortfarande ryser av obehag vid blotta tanken på), det finns
dåligt äckel (kaskadspyorna hos Jackass) och det finns äckligt äckel. Detta är
äckligt äckel. Jag kan inte säga om det är bra eller dåligt, det är bara
äckligt. Jag sitter andra halvan av filmen med en konstant äcklad min men det är
inget som dröjer sig kvar i själen. Äcklet är bara visuellt och kommer aldrig
djupare än så.
Det som dröjer sig
kvar hos mig är Martin. Hans blanka paddögon och degiga kropp där han traskar
runt i kallingar och läkarrock. Hans psyke är det läskigaste i filmen. Och allt
det här gör mig kluven, för jag hade nästan velat dela filmen i två, som en
tusenfoting på rymmen. En del med äckel och en del med Martin, det svartvita och
den ordlösa.
Betyget är svårt.
Den är klart godkänd, minst en trea. Äckligaste filmen, en femma för äckel. En
fyra eller femma för Martin, för foto och dialogen. Men det är inte en film som
förtjänar en femma, verkligen inte. För jag vet inte om den är bra
överhuvudtaget? Jag tror betyget får stanna på en trea, med en fet guldstjärna i
kanten för det icke-äckliga som är så effektfullt gjort.
Och ja. Det här kan
vara den hittills äckligaste filmen jag sett. I shit you not.
Paddögon!!! Hahahaha. Bra iakttagelse där :D
SvaraRadera