Jag avskyr romantiska komedier. Jag avskyr Adam Sandler. 50 First Dates är en romantisk komedi med Adam Sandler. Varför i hela helsicke fick jag för mig att se den? Jag tror det var när min sambo efterlyste en feel good movie som jag hittade den och gillade twisten. Och faktiskt, den var inte så hemsk.
Den handlar om Henry (Sandler) som träffar Lucy (Drew Barrymore) på ett fik. De har jättetrevligt och bestämmer sig för att ses nästa dag. Det är bara det att nästa dag minns hon honom inte. han får veta att Lucy var med om en olycka för nästan ett år sedan och då förlorade förmågan att skapa nya minnen (lite som Memento, fast inte lika coolt). Hon upplever nu samma dag gång på gång. Han måste alltså få henne att bli kär i honom på nytt varje dag. Borde han ge upp? Kanske. Gör han det? Sa jag att det var en romantisk komedi eller, vad tror ni?
Faktum är att filmen är ganska charmig, jag tog mig igenom hela utan att kräkas. Det är också fantastiskt vackra miljöer. Vissa karaktärer, främst Lucys far och bror, porträtteras väldigt fint. Men det slutar ändå med en lösning som jag frågasätter, som jag tycker har tydliga brister, som inte problematiseras. Men det är klart, det är ju en romantisk komedi. De problematiserar inte. Ändå måste jag nog ge 50 First Dates en trea i betyg. Inte så högt över lag men väldigt högt för att vara en romantisk komedi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar