Mittenfilmen i trilogin om Lord of the Rings. Mittenfilmen är alltid svår. Ingen riktig början, inget riktigt slut. Filmen när motståndarna blir lite starkare.
Sam och Frodo fortsätter vandringen mor Mordor. Merry och Pippin är fångar hos orcherna och resten av brödraskapet försöker rädda dem. Det är mer action än i första filmen och massor av nya karaktärer.
Och jag älskar min nörd-super-duper-edition av filmerna! Alla filmerna är förlängda med ca 40 minuter av nya scener och utökade scener. Karaktärerna får ett helt nytt djup och jag bara njuter. Det finns dock saker som gör mig upprörd. Nu kommer tex Éowyn in i storyn och jag tycker ju att hon är lite för vek i filmerna. Dock var det ett par nya scener som gjorde karaktären gott, men jag är fortfarande inte såld. Dock dyker Éomer (hennes brorsa) också upp och han är en sån hottie att allt dåligt humör försvinner. Även Boromirs yngre bror, Faramir, gör entré i handlingen. Några viktiga karaktärsdrag skiljer dig markant mellan boken och filmen men jag ser poänger med båda, och tycker om dem och kan ha överseende med förändringen. Kanske beror min välvilja på att det är åtta år sedan jag läste böckerna och inte minns allt?
Ett steg bakom de andra filmerna i trilogin tycker jag fortfarande väldigt mycket om The Two Towers. Den får en favoritstämpel och jag kan inte med att ge ett lägre betyg än en femma. En film som inte var en femma hade jag inte lagt så mycket tid på och sett så många gånger.
Home is where the music is.
Kan innehålla spår av film, litteratur, mat och dryck.
Tvåan är givetvis en jättebra film. Den förlängda versionen är mycket bra, precis som du säger.
SvaraRaderaDetta är dock den svagaste filmen i serien. Slaget vid Helms Deep är maffig, men de har förvrängt vissa saker helt i onödan. Jag har inget emot att de gör vissa anpassningar till filmformatet, men det känns som att de varit lite för ivriga med fantasin i detta fall. Det handlar om Aragorns "nära döden"-upplevelse (helt påhittad - vad representerade detta inlägg?), alver i Helms deep (!), Gimlis personlighet (comic relief) samt hela processen runt hur enterna dras med i kriget (lurade av Merry/Pippin). Faramirs personlighetsförändring är också anmärkningsvärd, som du skriver om.
För mig tar det ner betyget något...
Det bästa med tvåan är nog Gollum, och återblickarna, även om Frodos resa är mindre intressant än de andras. Scenerna med Sauroman och hans UH är såklart bra (the empire strikes back. Good shit, men inte fulländat.
Vilka underbara kommentarer på båda LOTR-texterna, nästa som egna inlägg! Det är (som jag nämner i nån av texterna) 8 år sedan jag läste böckerna och jag inser att jag måste läsa om dem. Kanske på stranden i Thailand i januari.
SvaraRaderaHåller med om att TTT är svagaste filmen (min starkaste är dock RotK, inlägg kommer imorgon), och i det mesta andra du säger också. Gollum är en fantastisk karaktär.
Jag såg FotR först, sedan sträckläste jag de tre böckerna. Jag tror jag hade lite för bråttom, jag hann inte nörda ner mig så mycket som jag skulle vilja. Men som sagt; böckerna står på listan över sånt jag borde läsa om snarast.
Läs dem på engelska.
SvaraRaderaDet är planen. Läste dem på svenska förra gången men har förstått att herr Olmarks inte är så uppskattad. Sedan ska jag läsa nyöversättningen också, men har hittills bara första boken (oläst).
SvaraRadera