Helloween

Lisebergshallen, 10 december.

Jag måste säga att de verkar sköta kön bra, Liseberg. Jag och mitt sällskap kom runt insläppstid och det gick väldigt snabbt innan vi var inne. Sånt gör att besöket blir positivt redan från början. Garberobsköerna var lite si och så, men det är ju sällan garberoben är bra. Vi tog plats. Och vilka platser! Längst fram, längst ut på vänsterflanken. Öronpropparna i. Avatar på scen. Jag har sett dem en gång före (som support till Dark Tranquillity i november) och tyckte de var fruktansvärda. Denna gång var de inte fullt lika hemska men de har fortfarande en lång bit kvar till att vara bra. Största problemet var dock att sången knappt hördes. Jag tror inte jag lyckades urskilja ett enda ord. Kanske hade det varit lite bättre om det hade hörts. Kanske inte.

Andra band var finska Stratovarius. Jag hade tänkt se dem som headline i februari 2010 men blev tvungen att omprioritera och missade det. Jag hade därför sett fram emot denna spelning, det blev liksom två headlines. Och nog var de bra allt, finnarna. Men ack, vad mycket det förstör när ljudet inte är hundra. Och hur svårt ska det vara att låta supportbanden få bra ljud också? För alla ljudproblem är ju lösta när headlinen går på. Stratovarius var bra, jag skulle gärna se dem igen, men då helst som huvudband.

Kvällens huvudakt var tysk. Helloween har varit med länge och är inne på sin tredje sångare. De tidigare var Kai Hansen och Michael Kiske och efter att ha sett dem med Avantasia var jag skeptisk till vad Helloween skulle kunna ha för mupp nu. Och nog är han en mupp allt, Andi Deris. Det är en sak att power metal är mycket humor och självdistans men det finns ett stort fällt mellan humor och pajas. Herr Deris var en pajas. Men det gjorde inte så mycket för jag hade en fantastisk gitarrist framför mig som jag kunde titta på. Jag ska erkänna att jag inte lyssnat så mycket på Helloween så jag kan inte säga så mycket om setlisten. Det var några klassiker som jag kände igen, och några bra låtar från nya albumet. Bandet var tight och ljudet bra. Hade jag varit ett fan så hade det nog blivit en femma i betyg. Tyvärr är jag inget direkt fan av 80-talsmetal och Helloween är väldigt 80-tal. Därför kommer jag "bara" att ge 3+ i betyg. Jag är ändå glad att jag sett dem, för de var bra. Skulle jag se dem igen? Kanske. Det är faktiskt inte omöjligt.