The Picture of Dorian Gray - Oscar Wilde (1890)

Jag hoppar rätt friskt mellan nya böcker och gamla klassiker. Dorian Gray har jag varit nyfiken på länge men det har inte blivit av att läsa den.

Dorian Gray är en ung överklassman i London. Han har stått modell för konstnären Basil som är helt tagen av hans skönhet. Nu har Basil gjort ett porträtt av Dorian som är något utöver det vanliga. Basil presenterar Dorian för sin vän Lord Henry. Den unge lorden förespråkar skönhet och att tillfredsställa sinnena. Dorian blir helt fascinerad av denna syn på livet. Han inser dock i samma stund att hans egen skönhet kommer att blekna och vad har han då kvar i livet? Han erbjuder sin själ i utbyte för att porträttet ska åldras istället för honom. Hans önskan uppfylls. Dorian förblir ung medan porträttet snart börjar förändras av ålder och synder.

Det var länge sedan jag läste en så gammal bok som denna, och jag vet inte om jag någonsin läst en så gammal bok på engelska. Jag hade därför lite problem med språket emellanåt. När jag väl kommit över det var boken dock en njutning, även om jag är övertygad om att Mr Wilde inte alltid laddar orden med samma saker som jag. Karaktärerna är fascinerande, inte minst huvudpersonen. Han gör allt och han gör det till det yttersta (vilket leder till sida upp och sida med med saker som räknas upp, jag kan erkänna att jag skummade detta). Hans samvete är porträttet, han själv agerar oberoende av det. han ser fortfarande vid 38 års ålder ut som 20 och så oskyldig att ingen kan misstänka honom för något ont. Hela boken gemonsyras av en honomerotik som ligger just under ytan.

Jag läser om boken på wikipedia och fascineras mer och mer. På grund av min och bokens enorma åldersskillnad är det saker jag inte fullt greppar. Jag är inte bekant med samhället och jag förstår inte kritiken mot det. Jag förstår långt ifrån alla litterära referenser, eller de franska fraser som karaktärerna använder emellanåt. Men det gör inget. Jag är otroligt fascinerad av både Dorian Gray himself och bokens grundläggande teman och hur de används. Jag tyckte det var jobbigt ett tag, när saker radades upp, då ville jag att boken skulle ta slut. Mot slutet läste jag långsamt, varje ord för sig, för att jag inte ville att det skulle ta slut. Det är det bästa tecknet på att jag uppskattar en bok, att jag inte vill att den ska ta slut.

Betyget då slutligen. Svårt. Jag skulle vilja ge en femma men jag känner inte riktigt att jag kan det. Det är för mycket som jag inte greppar, vilket gör att jag känner att boken döljer saker för mig. En fyra är den dock tveklöst värd.