söndag 19 juni 2011

West Coast Riot

Göteborg galopp, torsdag 16 juni 2011.

Tack vare en kollega som fick två fribiljetter och inte ville gå fick jag gå på West Coast Riot alldeles gratis. Jag hade inte tänkt gå annars, det var inga band som drog. Så här i efterhand måste jag nog revidera den åsikten lite, då det var ett band som var så grymt att de ensamma var värda de 495 kr som en biljett annars kostar.

Mellan mat, öl, avloppspingviner och shopping hann jag se mer eller mindre av tio band.

Burning Libra (S) (Green Stage)
Lät bra på Spotify men lät ganska skränigt live. Var dock inte bästa ljudet på nån av spelningarna jag såg på Green Stage, så det kan ju ha påverkat också. Hörde väl en låt eller två. Inte så imponerade.


Atlas Losing Grip (S) (Close Up Stage) Bild.
Lät också bra på Spotify och lät väl helt ok live också men det fångade mig inte riktigt.

Shelter (US) (Red Stage)
Jag trodde de skulle vara bra men blev besviken. Sångaren såg ut som en fotbollshuligan och hade noll publikkontakt. Tappade intresset rätt fort. Tog matpaus istället.










Twopointeight, bilden (S) (Green Stage) Bild.
Punkigt och catchy. Måste säga att jag gillade det och jag är glad att jag såg lite av showen innan jag smet för att se slutet av den andra spelningen som var samtidigt:











Sum 41 (CAN) (Red Stage) Bild.
Killar som kan sina saker, bra låtar, bra ljud. Synd att de spelade samtidigt som Twopointeight för Sum 41 hade jag gärna sett hela spelningen. Riktigt, riktigt bra! Jag skulle kunna tänka mig att betala för att se dem som huvudakt.




Millencollin (S) (Close Up Stage)
Vad är det med band som spelar en enda hel skiva på sina spelningar i år? Dia Psalma kör Gryningstid och Millencollin spelade Pennybridge Pioneers. Millencollin har jag ingen erfarenhet av fast jag vet att de är stora. Spelningen var bra, fast jag inte såg något, och jag kände faktiskt igen några låtar. Bra gig, jag gillade det.



The Gaslight Anthem (US) (Red Stage) Bild.
Här kommer det. Kärleken. Bandet som är värt 500 spänn att se. Låtarna är fantastiska och bandet helt grymt. Sångaren Brian Fallon kändes väldigt avslappnad och charmig och som han spelar gitarr! Det var som sex. Helt fantastiskt. Jag älskade varje sekund av det. Det här var den enda spelningen när jag helt glömde bort att det fanns andra band att se för just då spelade det ingen roll. Inget kunde få mig att slita mig. Totally in love. Hoppas de kommer tillbaka snart!

The Baboon Show (S) (Green Stage)
Lät intressant på Spotify, var inte så intressant live. Tjejen som sjunger har en ljus röst och alldeles för lite pondus för min smak. Lyssnade på någon enstaka låt, sedan vandrade vi till öltältet.

Gogol Bordello (US) (Red Stage)
Detta var ett av banden som jag verkligen hade tänkt se. Nu blev det inte riktigt så. Jag lyssnade halvt om halvt från min plats i öltältet där vi skrattade så vi grät. Det är väl det enda jag ångrar, att jag inte slet mig och faktiskt gick och kollade. Musiken i sig är inte riktigt min grej men jag hade gärna sett hur de är live. Nu kan jag bara bedöma att det lät bra.


All Time Low (US) (Close Up Stage) Bild.
Vi avslutade kvällen i cirkustältet, passande nog. All Time Low är ett bra band men killarna är väldigt unga och orutinerade och det var alldeles för mycket trams. Jag kan hantera en viss mängd trams (som Green Day) men inte detta. Mycket snack om blowjobs, BH'ar på mickstativen och flera "I'm so drunk". Tramset gjorde att jag blev irriterad. Det gick ut över musiken.

00:45 lämnade vi festivalen. Då hade det börjat regna och innan vi var framme vid bussen vräkte det ner. Så tacksam för att det inte kom tidigare.

All in all är jag skitnöjd. Det kanske borde bli fler festivaler ändå.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar