Zeitgeist

Kultur är ju så mycket mer än film, musik och litteratur, inte sant? Det pratas om matkultur, och det ska visst finnas kultur i yoghurt. Jag ber därför er att välkomna en ny kategori här på kulturbloggen: Mat och dryck.

Jag gillar öl. Jag tar mig gärna en fulöl på puben en fredag med gänget men jag tycker också det är spännande att testa nya, finare ölsorter. Av den anledningen köpte jag Zeitgeist på bolaget.


Zeitgeist är en brittisk, ekologisk svart lager. Jag hade aldrig hört talas om svart lager och blev nyfiken. Färgen är mycket riktigt mörk, som Coca-Cola. Enligt systembolaget ska den smaken ha en rostad ton, med inslag av malt, kryddor, pumpernickel, kaffebönor och choklad. Först: kryddor? Vilka kryddor? Det är en enorm skillnad på nåt som smakar basilika och nåt som smakar kardemumma, även om båda är kryddor. Sedan ska jag också erkänna att jag inte ens vet vad pumpernickel är. Jag trodde det var ett låtsasord. Det står att ölen ska serveras vid 8-10°C. Vår ölkyl håller 7°C så den kanske var lite för kall när jag tog första klunken. Och blev obehagligt överraskad.


När Zeitgeist är riktigt kall har den en tydlig smak av järn. För mig innebär det blod och jag tyckte det var mycket obehagligt. Jag ville ha en god öl, inte en True Blood. Järnsmaken avtog ju varmare ölen blev och till slut var den nästan drickbar. Det fascinerade mig att det var en så tydlig smak i ölen, jag tycker oftast bara att öl smakar.... tja, öl. Även om ölen blev bättre och bättre ju högre temperatur den fick så kunde jag inte släppa första intrycket.

Tyvärr blir det ett lågt omdöme för Zeitgeist, och jag kommer inte att köpa blodölen igen. En poäng.