Bananflugornas herre - Fredrik Eklund (2005)

Jag erkänner. Jag fick den i present, för homoerotikens skull. Jag läste den, för homoerotikens skull. Jag läste om den, för homoerotikens skull. Ändå vet jag inte riktigt vad jag ska tycka om den.

Författaren och huvudpersonen Fredrik är en framgångsrik man i Stockholm. Pappa är finansman. Men vad vill Fredrik? Jo, han vill lämna kylan och lagom-heten som är Sverige. Han vill till USA. Han vill göra porr. Bögporr, eftersom han gillar killar. I boken följer vi hans resa, från att han fått det där första mailet ("ever thought of doing movies?") till scenerna är inspelade och tomheten infinner sig. Det är en annorlunda historia, och en spännande sådan, men den lämnar även mig med en viss tomhet.

För Fredrik må ha storyn men han har inte språket. Själva porren beskrivs rakt på sak, nästan kliniskt, nästan osexigt. Språket runt omkring gör mig kluven. Ordvalen känns fel ibland, språket känns inte rätt. Jag kan inte beskriva det, det är en magkänsla. Hade jag haft boken framför mig hade jag kunnat hitta några exempel men nu är det inte så. Även Fredriks bild av sig själv är splittrad. Ena sekunden är han osäker, känslig, vill bara bli älskad. I nästa sekund är han bitter och gnällig, allt är Sveriges fel, och kylan och de slutna människornas fel.

Jag tror till slut att det är för mycket som blir fel för mig. Porren är för osexig för att det erotiska ska räcka för att göra boken läsvärd. Språket är för platt och exponerar de andra bristerna. Jag läste en intervju med Fredrik i DN. Han tycker recensenterna har missat humorn i boken. Det har jag också missat.

Fredrik, din story är fascinerande. Ditt ego är dock för stort för att du ska charma mig. Jag är glad att du gjorde det du vill, att du inte ångrar det, att du hittat någon att älska och att du verkar trivas med livet. Jag har läst din bok och jag kommer troligen att läsa den fler gången, ständigt på jakt efter att något nytt ska uppenbara sig mellan raderna. Tills dess blir det dock ett lägre betyg än vad du skulle önska, för du strävar ju alltid lite högre. Jag ger dig en tvåa. För denna gång.