Den andra filmen jag såg hos Henrik var The Warriors. Den handlar om ett gäng i New York, vid namn The Warriors. En man vid namn Cyrus sammakallar 9 personer ur alla gäng i New York. De ska samlas, obeväpnade, och diskutera hur man ska bilda ett enda stort gäng som kan styra staden utan konkurrens. Mitt under sitt brandtal blir mannen skjuten och någon skyller på The Warriors. De är helt oskyldiga men vad gör man när man har 10 000 arga gängmedlemmar efter sig? Jo, man försöker ta sig hem till Coney Island levande.
Filmen är inte tänkt som en komedi men i mina ögon blev den det ändå. Alla gängmedlemmarna är så renrakade och välkammade, det är helt otroligt inte trovärdigt. Jag förväntade mig nästan att de skulle börja sjunga och dansa mitt på gatan. Jag kan tänka mig att det här är en film som man inte ska se första gången som 28-åring, för den känns hjälplöst daterad och komiskt fånig.
Det som är roligast är väl det enda gängansiktet jag tyckte mig känna igen. James Remar blir fastkedjad vid en parkbänk av en kvinnlig polis. Sedan västa han upp, klippte håret och fick roller i två av mina favoritserier; Jericho och Dexter.
The Warriors kan inte få något toppbetyg men en tvåa för den ofrivilliga komiken kan jag kosta på mig.
Home is where the music is.
Kan innehålla spår av film, litteratur, mat och dryck.
Åhh, Dexters pappa. Det har jag inte insett förrän nu. Kul.
SvaraRadera