Hercules in New York (1969)

Oh. My. God!

För några veckor sedan var jag på bröllop och under middagen diskuterade jag och marsalken filmer som är så dåliga att de är underhållande. Han tipsade om denna.

Filmen börjar med att Hercules är uttråkad. Livet på Olympen är trist. Han vill ner till jorden istället. Zeus säger nej, Hercules sticker ändå. Där träffar han en mycket judisk liten kringelförsäljare, blir wrestlingstjärna och blir kär.

Så vad är det då som är så dåligt att det är fantastiskt? Herregud, jag vet knappt var jag ska börja! Olympen verkar ligga i Central Park. Bilar och hundar hörs i bakgrunden. Zeus kastar bilxtar gjorda av silverfärgade armeringsjärn. Alla gudarna utom Zeus har sina romerska namn. Hercules spelas av the one and only Arnold, under namnet "Arnold Strong 'Mr. Universe'". Han är vid denna tidpunkt 22 år och kan knappt prata engelska. Jag skrattade så jag nästan grät.

Filmen har fått 2.8 på IMDB och är tydligen vanligt förekommande på listor över de sämsta filmerna som gjorts. Jag kan inte betygsätta den. Som seriös film betraktad är den ju värdelös men å andra sidan är den det roligaste jag sett på länge.