På 70-talet fanns The Runaways. Fem tonårstjejer som spelade rock. Jag är för ung för att ha upplevt bandet och faktum är att jag knappt kände till dem förrän i början av sommaren när jag upptäckte den enorma tuffheten hos Joan Jett.
Filmen i sig är inget speciellt för mig. Jag tycker den är som de flesta filmer om rockband; bandet bildas, slår igenom, knarkar, blir osams och bryter upp. Jag hade lika gärna kunnat läsa igenom det som står om The Runaways på wikipedia som att se filmen.
Det som var bra var att få se Kristen Stewart som något annat än fang banger Bella. Och hon är lik Joan, väldigt lik, och inte alls så dålig som i Twilight-filmerna. Det kanske finns hopp för henne. Dakota Fanning har vuxit till sig och blivit rätt söt, och så olik sig att jag inte ens reflekterade över att det var hon. Och det är bra, för jag brukar störa mig nåt enormt på henne.
Sammanfattning? En tvåa i betyg. Läs på wikipedia istället. Det ger mer, och det går fortare. Gå sedan in på Spotify och leta upp allt som The Runaways och Joan Jett & The Blackhearts gjort och lyssna. Det är där det fina ligger, i musiken – inte i filmen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar