Sin City (2005)

Basin City är en mörk och dyster stad med kriminalitet och korruption. Ett Gotham där ingen Batman finns att tillgå för att rädda folket. Karaktärerna vi följer är löst sammanknutna och alla försöker hitta sitt sätt att hantera det ondskefulla i en stad där allt har gått åt helsicke.

Storyn i denna film är bra, men det som fångar mig mest är det visuella. Den andas gangster och 30-talets Chicago (fast jag tror min sambo listade ut att den utspelar sig i Los Angeles). Genom att låta svartvitt dominera filmen och bara ha små glimtar av färg; någons ögon, en blodpöl, får jag en film som är behaglig att se samtidigt som den gör det allra bästa av serietidningsaspekten. Otroligt snyggt. Jag kommer på mig själv fler gånger med att inte riktigt följa filmen utan bara njuta med ögonen.

Något som jag verkligen gillar är hur filmen berättas. Förutom de vanliga dialogerna berättas en mycket stor del av filmen genom de olika karaktärernas inre monologer. Kanske är det ingen överraskning att jag gillar berättarstilen när Quentin Tarantino haft ett finger med i spelet.

Så jag måste nog sammanfatta det hela med att innehåller i filmen är medelmåttigt men det är otroligt snyggt och smart förpackat. Betyget vacklar omrking på den starkare delen av en trea men för att nå högre upp hade storyn behövt gripa tag i mig mer. Så en trea blir det för detta ögongodis.