The Ark har släppt platta nummer fem, vilken är en blandning av bekant och nytänk. Det mest nytänkande är formatet. Att inte sälja skivan som skiva utan som ett magasin med en medföljande skiva är genialiskt. Det ger en lägre momssats som resulterar i ett slutpris på 99 kr, många fler försäljningsställen och som köpare kan man njuta av massor med extramaterial som aldrig hade rymts i en booklet. Det är bilder, texter, intervjuer och en otroligt underhållande Ark-wiki. Magasinet finns det inte så mycket att säga om, det är en fullträff. Det är så här man gör för att få mig att köpa skivor!
Själv skivan är jag lite kluven till. Jag har lyssnat på den på repeat när jag åkt till och från jobbet i en vecka nu och den borde ha hunnit landa på rätt nivå nu. Tyvärr är jag inte helt såld. Skrivan känns spretig och jag saknar det "gamla" dramatiska, storslagna som jag alltid förknippat The Ark med. Superstar växer, precis som jag förutspådde, och blir ett av skivans bättre spår.
Jag känner igen mycket från andra låtar. Take A Shine flirtar rätt tydligt med Abba, Hygiene Squad hämtar partier från Mungo Jerrys In The Summertime och Have You Ever Heard A Song? låter som Frälsningsarméklassikern Barnatro. Jag får också vibbar av några av bandets egna, äldre låtar, som Death To The Martyr och Bottleneck Barbituate.
Slutbetyget för The Ark? Mycket svårt. Jag föredrar det bombastiska The Ark med budskap om festligheter och galenskap och att gå sin egen väg. Nya skivan känns lite för tillbakalutad. Det känns lite som att The Ark har hittat fram, och jag gillade dem bättre när de jobbade för att komma någonstans. Ett medelbetyg måste det nog blir, en trea på en femgradig skala. Jag hade velat ge en fyra eller till och med en femma men tyvärr är den inte så bra. Inte dålig dock, utan landar på en trea. Magasinet får full pott!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar