Eddie Izzard

Jag är ett stort fan av Eddie Izzard och har varit det en längre tid. Ända sen SVT gjorde sin stand pu insats med det de kallade "Ensam på scen". Bland annat visade de föreställningar med Ellen Eegeneres, Chris Rock, Dave Chappelle och flera andra som jag inte kommer ihåg namnen på. Eddie Izzard var den som lämnade starkast intryck. Ut på scen kom... en transvestit! Sen sa han nåt om ekorrar. Jag är helt ärlig nu. Det enda jag kom ihåg efter att ha sett "Dress to kill" första gången var att han sa nåt om ekorrar. Jag skrattade så mycket att jag inte hörde vad han sa, och eftersom tårarna rann så såg jag inte texten. En transvestit och nåt om ekorrar. Jag var fast.

Nu har det gått ett par år och jag har hunnit se allt denne fantastiske brittiske men Yemen-födde man producerat. I december 2009 fick jag äntligen möjligheten att se honom live när han tog med sin nya show "Stripped" till Scandinavium. Tyvärr var han "a transvestite off duty" under denna turné men jag förlät honom så fort han lovade att han skulle prata om allt. Och det gjorde han! Han pratade om dinosaurierna, om Gud (som brukar låta som James Mason) och Noah (Sean Connery), brittiska kungahuset, stenåldern, wikipedia, latin och giraffer och mycket mycket mer. Förvirrande? Inte alls. Som alltid flyter Eddie mellan ämnena på ungefär samma sätt som när man själv får en

tanke i huvudet, följer den några steg och slutligen hamnar någon helt annan stans.

Genomgående i Eddies shower är religion och historia (I grew up in Europe, where the history comes from). The National Rifle Association dyker upp rätt ofta också, och Hitler (Hitler ended up in a ditch covered in petrol on fire... so, that's fun. I mean that's funny. Because he was a mass-murdering fuck-head!). Och så Jeff och jam.Han är väldigt bildad och pratar flera språk. Jag älskar denna typ av humor. Det är inte det minsta plumpt eller elakt (vilket iofs också kan vara kul) utan tvärtom ganska lärorikt. Och fruktansvärt roligt.

Det är svårt att beskriva varför någon är rolig. Väldigt svårt. Jag älskar Eddie Izzard. Jag har en kompis som är lika tokig som jag och så fort nån av oss ser en föreställning så SMSar vi citat till varandra. Historien om hur Pavlov gjorde sina (inte så lyckade) kattexpermient är en ständig källa till glädje:

Day One: Rang bell, cat fucked off. (Oh dear.)
Day Two: Rang bell, cat went and answered door.
Day Three: Rang bell, cat said he had eaten earlier. (Cheeky bugger.)
Day Four: Went to ring bell, but cat had stolen batteries.
Final Day – Day Five: Went and rang bell with new batteries, but cat put his paw on bell so it only made a thunk noise. Then cat rang his own bell.
I ate food.

Jag lämnar er med en av livet stora frågor; Cake of death?