måndag 14 november 2011

Contagion (2011)

Det har nu gått några veckor sedan jag såg Contagion men recensionen har dröjt. Jag har nämligen haft väldigt svårt att bestämma mig för vad jag tycker om den här filmen.

Filmen inleds så snyggt. Svart skärm. En hostning. En föraning om vad som komma skall. Sedan börjar det. En kvinna (Gwyneth Paltrow) sitter på en flygplats och hostar. Hon kommer hem till sin son och man (Matt Damon) och blir sjukare och sjukare. Hon är bara en av många. Inom kort står CDC och WHO inför en utmaning utan dess like. Ingen vet riktigt var smittan kommer ifrån. Den sprider sig snabbt. Den är dödlig.

En av anledningarna till att jag ville se Contagion var att jag älskar eländiga filmer. En smittoapokalyps. Yes please. En annan anledning är rollistan. Gwyneth och Matt. Laurence Fishburne jobbar på CDC, så även Kate Winslet. Jude Law är konspirationsbloggare.

Jag vet fortfarande inte vad jag tycker om den här filmen. Jag tycker om att det är många olika historier som vävs ihop, såklart. Det är ju en sån sak som jag verkligen älskar. Men frågan är om det är för många historier? För det känns lite ytligt. Eller gör det verkligen det? Det är här jag inte kan komma till klarhet. Vi får bara lite info om många personer. Filmen känns ibland dokumentär, den bara kallt registrerar vad som händer. Ibland tycker jag det är en nackdel. Vissa relationer tog det mig lång tid att förstå. En halvtimme längre hade kunnat ge mig djupare insikt i personernas liv. Samtidigt tycker jag det är lite skönt. Det är inte en person som vi får lära känna på djupet och ska sympatisera med. Vi får bitar här och där. Dra trådarna själva. Ingen talar om för mig som publik hur jag ska känna. Scener som hade kunnat vara väldigt emotionella är det inte. Jag är förvirrad, förvånad men någonstans älskar jag det.

Jag har tänkt, vridit och vänt på det här och jag blir inte klok på vad jag tycker. Är det en bra film för att den är rationell och lite annorlunda eller är den dålig för att den är för ytlig? En film som får mig att gå omkring och tänka i två veckor är bra, en film som får mig att fundera på om jag gillar den eller inte - kanske inte lika bra.

Jag tror jag ger Contagion en trea till ett börja med, ett godkänt betyg, och så bestämmer jag att jag ska se om den så småningom. Så får vi se om det klarnar.

1 kommentar:

  1. En trea! Tryggt och bra. Jag är dessutom enig i ditt val av betygsnivå.

    SvaraRadera