söndag 21 augusti 2011

Wonder Boys (2000)

Precis som för Henke är detta en film som stått på min att-se-lista länge. Sedan 2000 troligen eftersom jag vann någon tävling och fick biobiljetter och en skiva med soundtracket. Tyvärr sket bion sig, om jag inte minns fel så visades Wonder Boys bara på bio i min dåvarande hemstad i en vecka eller nåt och jag visste inte det förrän det var för sent. Men skivan är vällyssnad och mycket bra! Dylan, Lennon, Young, Cohen... Underbart! Så, hur blir det då, att se filmen efter sisådär 11 års förväntningar? Ja, det är ju ett svårt läge.

Wonder Boys huvudperson är Grady Tripp (Michael Douglas). Han är författare och lärare. Denna morgon har hans unga fru lämnat honom och sedan går det bara utför. Oönskad graviditet, död hund, editor på besök, ungt stjärnskott och transvestit. Låter det som en lyckad dag? Inte direkt. Det finns en risk att jag också skulle ta till lite weed om jag hade en sån dag.

Redan när hunden dör känner jag ett starkt "åh nej". Gömma-liket-filmen är inte min grej och tyvärr sjunker Wonder Boys ganska mycket efter detta, för mig. Jag gillar inte förvecklingar. Drama/comedy verkar filmen klassas som på nätet. Jag måste erkänna att jag inte ser det komiska. Jag måste också erkänna att jag inte är imponerad. Den lämnar inget bestående intryck hos mig. Så efter att ha väntat på ett se filmen i 11 år kan jag konstatera att den bästa biten funnits hos mig hela tiden; musiken. Betyget blir tyvärr inte högre än en tvåa.

1 kommentar:

  1. Arrgh, va trist. Du måste haft en dålig dag när du såg den. Allt hänger på vilken känsla man får när man ser filmen.

    SvaraRadera