En sann historia. Aldrig en bra början. Filmen (dokumentären) handlar om Timothy Treadwell (och hans flickvän Amie Huguenard). 2003 dödades de av de grizzlybjörnar som de levt med och kämpat för. Grizzly Man består till stor del av filmatisering som Treadwell själv gjorde. Vi ser honom prata om björnar, med björnar, bli lyrisk över björnbajs, prata med söta rävar, svära över alla som inte förstår björnarna och liknande. Detta är uppblandat med intervjuer med hans ex, den rättsläkare som tog hand om de söndertrasade kropparna m.fl. Det finns en berättarröst också, en gammal mansröst som talar engelska med tysk brytning.
Visst låter det som att jag är helt gripen? Nej, inte någonstans. Jag tyckte Treadwell var tämligen irriterande och jag tycker inte det minsta synd om honom. Lever man med vilda björnar så tar man risken att bli uppäten. Sedan hjälper inte Treadwells utseende och röst heller. Nej, hela han är rätt irriterande och jag kom på mig själv att tänka "men vad fan, ät upp honom nu så det här tar slut!". Det finns en inspelning av själva uppätandet. Ingen bild, men ljud. Det får en kvinna i filmen lyssna på men vi får inte höra. Som den skräckfilmsfantast jag är tyckte jag detta var mycket störande. Sluta retas nu, jag vill också höra!
Det enda som var nåt att se var rävarna, de söta, lekfulla små rävarna. I övrigt fann jag Treadwell irriterande och hela filmen bortkastad tid. Betyget blir givetvis en etta. Vill ni läsa en recension av en som har en helt annan åsikt om Grizzly Man tycker jag ni ska kolla hos Henke.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar