söndag 7 augusti 2011

Getaway Rock Festival 2011 - 7 juli, dag 1

Turisas (FIN) (Bandit stage)
Jag såg Turisas live i februari 2009. Då var de support till DragonForce och jag hade aldrig hört talas om dem innan. De är fortfarande ett av de bästa förband jag sett (det är nog bara Amaranthe som kan tävla med dem om den platsen). Ända sen dess har jag längtat efter att få se dem live igen. Och det var precis som jag hade hoppats. De lät grymt och jag tycker hela den här battle metal/Mad Max-grejen är riktigt cool när den görs bra, och Turisas gör det bra. Setlisten var också bra, med bl.a. Stand Up And Fight, In the Court of Jarisleif, One More och Battle Metal. Det enda jag saknade var The Messenger och en halvtimme längre speltid.




Seremedy (S) (Gasklockan)
Första bandet jag såg i Gasklockan, festivalens minsta scen samt den enda inomhus. Bandet hade jag aldrig hört talas om och de hann inte mer än upp på scen innan jag dömde ut dem som "a band of posers". Sedan började de spela. Det lät förjävligt. Jag ska erkänna att jag aldrig tyckte ljudet i Gasklockan var helt hundra men inget av de andra banden jag såg där lät så här illa. Det lät som en blandning av många stilar, och det sämsta från varje. Det enda som var lite positivt var att det var en tjej med i bandet och hon var inte lead vocalist. But then again, den poängen har Turisas också (som har coola Netta på dragspel(!)). Jag gick efter 5 minuter.




Monster Magnet (US) (Monster stage)
Jag såg dem lite halvt om halvt från sidan. De var mycket äldre än jag hade trott och även om de var duktiga så var det tråkigt.

Ghost (S) (Gasklockan)
Nästa spelning i Gasklockan. Jag är kluven till valet av scen. Jag inser att Ghost bokades innan hypen blev så stor. Å andra sidan hade inte konceptet funkat i dagsljus så jag ser inga andra alternativ. Och hype var det. Jag stod i kö i 40 minuter för att komma in och se det anonyma, maskerade bandet. Showen var häftig, ljudet ok och det var skönt att det var minimalt med mellansnack. Jag tyckte dock att det blev lite enformigt efter att tag, det var lite samma samma. Coolast var covern av Here Comes the Sun, en låt jag fortfarande inte hört en dålig version av. All in all så var det värt köandet och jag ser fram emot november när jag ska se dem igen.

Bullet For My Valentine (UK) (Monster stage)
Jag såg väldigt lite av BFMV, för lite för att uttala mig. Det känns som metal för småtjejer och jag hörde nästan mer tjejskrik än musik där jag stod på sidan. Men det är ok, alla behöver vi våra gateway bands. Mina var Hammerfall och Nightwish.













Graveyard (S) (Gasklockan)
Ytterligare en spelning i Gasklockan. Jag har sett Graveyard en gång innan, som förband till Danko Jones, och jag tyckte de var fruktansvärt tråkiga. Tänkte smita in i Gasklockan och se om jag ändrat mig/de blivit bra. Det var längre kö än till Ghost så jag struntade i det. Kom dock tillbaka mot slutet och gick in och såg ett par minuter. Jag hade inte ändrat mig. De kanske är bra men de är inte min grej.

Dr Midnight and the Mercy Cult (All over the place) (Bandit stage)
Spännande med en supergrupp, tyckte jag. Spännande att se Hank von Helvete. Första chocken var att han pratade svenska, jag har bara hört honom prata norska innan. Och han var flummig. Det var mycket prat om den stora horan med bajshjärtat. Det fångade mig aldrig riktigt men jag måste erkänna att han har en bra och kraftfull röst.











Alice Cooper (US) (Monster stage)
Alice Cooper, 63 år, avslutade festivalens första dag. Jag har inte lyssnat så mycket på honom men tänkte att det vore kul att se honom, innan han också trillar av pin. Jag var osäker på vad jag skulle få se, visste inte hur mycket av skräckrocken som gubben körde nu för tiden. Svaret var: massor. Han gjorde entré som svarta änkan, kelade med en orm, hade en stormig relation med en uppblåsbar docka, var Frankenstein och väckte monstret, och blev halshuggen. Vilken show! Rösten höll inte alltid men det kompenserades med en häftig show. Han är en riktig krutgubbe och jag är så glad att jag sett honom. Jag gör det gärna igen. Och även om Poison är uttjatad och "mainstream" så går det inte att förneka att det var rätt mäktigt när hela publiken sjöng.

Dagens bästa: Alice Cooper, med det kära återseendet av Turisas som god tvåa.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar