Winter's Bone (2010)

Alla älskar Winter's Bone. Från Henke till Metro. Jag och sambo försökte se den för en tid sedan man stängde av efter en halvtimme ungefär. Jag bestämde mig för att ge den en andra chans.

Ute i den vintriga ödemarken bor Ree. Hon bor med sin sjuka mamma och sina två yngre syskon. Hon gör allt jobb, tar hand om allt och alla. En dag kommer lagen på besök. Rees pappa måste infinna sig i rätten nästa tisdag. Han har lämnat huset i borgen. Om han inte dyker upp blir de av med huset. Ingen verkar veta var han är. Inte bra. Ree bestämmer sig därför för att hitta sin pappa och inte låtas sig hindras av att hon måste uppsöka en massa skummisar för att kunna lokalisera honom.

Efter 50 minuter SMSade jag Henke i desperation. "Jag vill så gärna tycka om den men den är så seg!" Henke ringde upp mig och peppade mig till att se klart den. Så jag såg klart den. Men det faktum att det var så motigt gör ju självklart att den är diskvalificerad från de höga betygen.

Jag har låtit det gå ett tag för jag ville att den skulla sjunka in. Och visst, lite saker har jag upptäckt i efterhand. Ree är så stoisk. Jaha, mamma är sjuk och jag får ta hand om syskonen. Då gör jag det. Jaha, pappa är bort och vi riskerar att förlora huset. Då tar jag och letar reda på honom. Hon gör det som måste göras utan gnäll och utan att bli martyr. Hon är stark, inte för att hon vill utan för att hon måste. Tyvärr fångar det mig inte tillräckligt under filmen. Slutscenen är väldigt bra, den sammanfattar filmens hela klimat med väldigt enkla medel.

Jag hade önskat att jag älskat den här filmen . Att jag kunnat ge den en femma och rekommendera den för allla. Tyvärr blev det inte så. Jag kan uppskatta vissa element i filmen men jag fick pressa mig igenom den. Betyget blir därför bara en tvåa.