Jennifer är författare och hyr en ensligt belägen stuga för att få skrivro. Ron varar dock inte särskilt länge när lokalbefolkningen dyker upp. Hon blir attackerad och våldtagen och förövarna lämnar henne i tron att hon är död. Så är inte fallet och snart dyker hon upp hos dem, en efter en, ute efter hämnd.
Jag är inte den som är vek. Jag har sett my fair share och troligen lite till när det gäller skräckfilm. Jag skulle heller aldrig någonsin välja en censurerad version av en film. Ändå hade den här filmen scener jag inte hade behövt se. Hur attacken urartar till grym våldtäkt är långdragen och detaljerat. Jag kände mig obekväm och ville inte se. Bra gjort, antar jag. Realistiskt, hemskt, avtändande. Plågsamt.
Som filmen presenteras så är hämnden som är filmens tyngdpunkt. Upplägget är i själva verket lite annorlunda. Halva filmen är attacken. Andra hälften är hämnden. Hämden är raffinerad och flera gånger kom vi att tänka på Saw. Jennifers "contraptions" är minst lika onda.
Jag vet inte riktigt hur jag ska betygsätta den här filmen. Det är ovant och obehagligt med en så verklig fara och hela attacken är så välgjord att den efterlämnar en obehaglig smak. Samtidigt vill jag inte sätta ett för högt betyg för så fantastiskt bra var den inte. Bara annorlunda. Jag tror det får bli ett sånt där medelbetyg, en trea.
Home is where the music is.
Kan innehålla spår av film, litteratur, mat och dryck.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar