Amerikansk krigsfilm. Precis sånt jag inte brukar se. Denna bestämde jag mig dock för att kolla in eftersom den belönades med sex Oscars, bland annat för bästa film och bästa regi. Detta gjorde Kathryn Bigelow till första kvinna att vinna en gubbe för bästa regi.
Filmen utspelar sig under Irak-kriget och vi får följa en bomb squad under deras arbete. Ointressant? Ja, det hade det kunnat vara. Skillnaden på detta och "vanliga" krigsfilmer tycker jag är att The Hurt Locker inte försöker glorifiera kriget. Det berättas rätt sakligt om uppgifterna och farorna och det kanske är denna saklighet som gör att jag har svårt att få en känsla för karaktärerna. På den positivs sidan vill jag nämna ett gäng småscener under filmen. Irakier som går förbi, som hänger tvätt, en katt som går över gatan. Ett försök att visa att det här faktiskt är en vardag för dessa människor.
Frågan dyker upp då och då under filmen; varför gör vi det här? Inte så mycket politik, varför är vår armé här, utan på ett personligt plan. Varför är jag här? Varför är jag inte hemma med min familj istället?
Sista kvarten är bäst. Det är den som lämnar mig med mest känsla och det känns som att budskapet hade gått fram med en betydligt kortare film, en halvtimme kanske plus slutscenerna. En ok film, men hade det inte varit för Oscarsbiten så hade jag nog aldrig sett den, och jag hade inte missat så hemskt mycket.
Okul att du inte gillade den så mycket...
SvaraRaderaJust det, 2008!