Som många av er säkert vet så är jag ett stort fan av U2. Jag inser att det inte unikt på något som helst vis men jag kunde inte bry mig mindre. Jag älskar U2, så enkelt är det. Jag har sett dem live tre gånger (Elevation Tour 2001, Vertigo Tour 2005, U2 360 2009) och varje gång har varit något alldeles extra. Att få återuppleva den magin står givetvis högt på önskelistan. Ändå har jag lyckats missa U2 3D vid två tillfällen. Det fick inte bli ett tredje.
Så denna vecka besökte jag Bio Roy i Göteborg. En liten ensalongsbiograf från 40-talet. I salongen stod ett piano och en kandelaber. Jag älskade det. 3D-tekniken är jag sedan tidigare skeptisk till men jag var väldigt nyfiken på hur det skulle ta sig uttryck i en konsertfilm.
I en timme och tjugofem minuter satt jag som en fågelholk. Det var helt otroligt! Vilket djup, vilken känsla. Jag ville bara hoppa och jubla och sjunga med. Det var fantastiskt att få se bandet på så nära håll, inte minst mannen bakom trummorna, Larry Mullen Jr. Jag såg Larrys stol med ryggstöd, fnissade åt Bonos tjocksulade skor, fascinerades över The Edges alla gitarrer och kände mig nästan antastad av Adam Claytons bas som stack ut över publiken.
I Sunday Bloody Sunday (en av deras bästa låtar i mitt tycke) sjunger Bono "wipe your tears away". I de raderna sträcker han sig fram mot kameran, mot mig, med handen nära mitt ansikte. Jag hade kunnat svära på att han var två decimeter ifrån mig och jag vågade inte röra mig. Det var fantastiskt.
Egentligen tror jag bara att det var en sak jag inte gillade (förutom paret som satt bakom mig och pratade och pussades men det är ju inte filmens fel); setlisten. Filmen var 1tim 25min. U2 spelar inte under 2 timmar. Det var mycket som var bortklippt och kvar var bara hitsen. Jag fick se den lilla rymdgubben från Zoroopa och jag fick hjärtat i halsgropen för jag hade för mig att det var så det var precis innan de började spela Zoo Station. Men icke. Ingen Zoo Station och ingen Trash, Trampoline And The Party Girl. Den brukar de ju spela så den hoppades jag i alla fall. Det enda "oväntade" var Yaweh som spelades till eftertexten. Men låtvalet är också det enda minuset och det överskuggas av allt det fantastiska.
Jag önskar nästan att jag kunde gå och se om den, nu på en gång. Helt fantastiskt och jag inser nu vad 3D-tekniken kan användas till. Så fantastiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar