Hela storyn är fantastisk. Vi har som sagt en hitman med dåligt samvete men också en kvinna som säljer knark till dvärgar som gör film, en rasistisk dvärg som tar lugnande medel för hästar, gayöl, mord, självmord och mycket, mycket mer. Det här är en film som jag verkligen gillar. Det kan vara en bra sak att se den två gånger, för första gången är det svårt att se nåt mer än Farrells ögonbryn.
Filmen beskrivs som en svart komedi och även om den inte bjuder på några riktiga skratt så är det hela gjort med glimten i ögat. Även om filmen behandlar en del allvarliga ämnen, som vem man får och inte får mörda samt vilka konsekvenserna ska vara om man mördar fel person, så görs det inte på ett så allvarligt sätt. Huvudpersonerna är flerdimensionella och uppvisar tydliga expempel på så väl bra som dåliga sidor. De känns mänskliga, trots att de flesta nog egentligen har svårt att identifiera sig med en professionell (om än inte så lyckad) hitman.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar